Ett bakslag är också ett framsteg

Det är jobbigt då man tror att nu fungerar allting och så plötsligt från en klar himmel så blir man totalt förlamad. Benen bär inte. Huvudet fungerar inte. Minsta rörelse kan göra en yr. Kallsvetten bryter ut och det är nära till ångesten. Ångest av känslan att nej jag kommer bli sjuk igen. Vad har jag gjort för fel nu?

Det finns inga fel i utmattning. Det finns mindre rätt men det är de lärdomarna vi tar med oss i vår utveckling. Ibland måste man få utmana sig själv för att känna var sina gränser befinner sig. Om man inte utmanar sig hamnar man gärna i ”rädslo-fällan” och då vågar man ingenting. Då lever man inte heller.

Utmattning är svårt. Stressbeteende är svårt. För många av symptomen kommer per automatik. Ofta vid ett senare tillfälle än själva situationen som utlöste det. Därför är det viktigt att försöka skriva ner hur dagen varit, måendet och känslan. Finns en bra app som hette Dailo som jag började använda för att slippa ha allt i huvudet.

Ett bra boktips är att skriva om man klarar det. Jag köpte Vertellis Chapter (ingen sponsring här) och blev väldigt förtjust för den lärde mig att reflektera. Den är på engelska men jag tyckte det fungerade bra. Framför allt såg jag att det skedde mycket positivt men jag fokuserade själv på allt jag inte klarade av. Att hitta små ljusglimtar i vad man faktiskt gör är mer viktigt.

En stilren men mycket fin liten ”mående bok” från Vertellis

Tänk dina bakslag som framsteg. Sidosteg. Upp i luften steg. Reflektera steg. Slå inte på dig själv. Var stolt över dig själv som vågar. Vågar känna. Vågar sätta gränser. Det är det allt handlar om – att känna sig själv. Du är inte som någon annan som har haft utmattning. Din utmattning är unik för dig. Att däremot ha andra i sin närhet som kan förstå gör att du vet att du inte är ensam. Vi är många.

Något som också höll hoppet uppe var att andra faktiskt blivit bättre. Blivit sin bästa 2.0 version. Men också fått ett mer levande liv. Med alla känslor. Det är jag själv bevis på.

Jag mår mycket bättre idag men får leva på ett annat sätt. Ett levande sätt där jag säger ifrån mer, ibland får vila då jag vågat mig på att vara tuffare men också känner mer. DET är ett framsteg för mig. Jag är tacksam för att jag fick lärdomen även om den var tuff så var det läkande och utvecklande också. /Susann

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *