Det finns mängder av sidor om stress. Jag har nog googlat dem alla då jag var sjuk.
Stress är något positivt, det ska vi inte glömma. Den finns av en anledning.
Alla kan känna den. Stress inför att en uppgift ska lämnas in. Inför ett möte där man ska komma ihåg allt man ska säga. Stress i att hinna hämta barnen på skolan innan klockan halv fem, att hinna med att träna på kvällen för man har inte hunnit det på några veckor. Stress över att inte ha talat med sina föräldrar på en vecka eller hunnit ta en fika med bästa vännen.
Det finns yttre och inre stress. Många säger att jag vill hinna med allting för det är så roligt att träna, vara social, vara med på möten, fixa husprojekt osv. Man får dock inte glömma att även rolig stress kan vara dålig stress om man inte återhämtar sig ordentligt emellan. Det kan innebära att man ska reflektera och fundera, har jag gett mig tid till återhämtning idag, tagit en micropaus på toaletten och andats några djupa andetag? Gått ut på lunchen och dragit några djupandetag och insupit en annan miljö? Om man inte kommer till ro till natten då man har hundra tankar snurrande så kan det vara ett tecken på att hjärnan inte fått reflektera på dagen. Såklart att den har mängder av frågor då du väl ska sova!
Idag är vi ofta i steget. Ständigt sittande med en telefon i handen, datorn för att mejla, mellan spisen och tvättmaskinen, i tankarna på väg till det där träningspasset som vi bokade in för vi måste ju träna. Vi bläddrar i timmar förbi instagram poster för vi vill ju se allt andra gör. Har barnen aktiviteter som de idag har, flera stycken dessutom PER barn så åker vi mellan A till B många gånger i veckan. Vi är inte riktigt medvetna om att vi inte aktivt vilar. Ifrån yttre stimulans. Nej att sitta med mobil, ipad eller dator och slösurfa är inte vila. Hjärnan behöver tystnad. Lugn och ro. Tänk på det nästa gång ni kör bil, stäng av radion och njut. Om ni kan det. För vissa blir det väldigt konstigt men det är en bra övning i stress hantering. Lugn behöver alla. Vuxna som barn.
En del av de människor jag möter är helt uppgivna för de har givit upp valen och rätten till deras egna hälsa. Det är så här det är. De vet inte hur de ska reda ut det. De känner sig bara så maktlösa.
Andra säger att de minsann inte är stressade alls trots att de har symptom som påvisar på att de är nära branten nu. De kommer fixa det, lite till bara. Nästa helg blir det lugnt. Det kommer snart bli lugnare, snart. En vecka till. Snart så.
Ibland kommer inte snart. Ibland kommer veckor, månader och år av total dimma. Av att inte kunna resa sig ur soffan för att benen inte känns. För att de inte orkar bära dig de få metrarna till diskbänken för att du skulle vilja hämta något som du glömt av vad det var. Att dina händer skakar så fort du ska göra någonting. Att lyfta dem till tangentbordet går inte, du får mjölksyra direkt. Du försöker komma ihåg vad numret är till dina föräldrar men du minns bara inte. Du tror du åt någonting till lunch, eller var det frukost? Igår?
Du tog dig till jobbet som vanligt per bil men du minns inte resan. Du är varken glad eller ledsen. Ibland blir du jävligt förbannad över att du hittar en socka på golvet som du måste lägga i tvättkorgen. Du tittar på din sambo, make, maka, särbo, partner och känner dig bara tom. Du har ingen ork att känna någonting. Du vill bara sova nej du vill aktivera dig, nej du vill sova, nej du vill aktivera dig, nej du kan inte sova, nej du kan inte aktivera dig, det är ett getingbo parkerat i din mage och din hjärna har blivit en torktumlare. Det snurrar fort där, ruskigt fort ibland. Dina tankar hackar dig i småbitar ändå vet du att de har inte ett enda rätt i sina antagande om dig men det är svårt att försvara sig då de kommer i attacker. Speciellt till natten. Vem är du? Ibland undrar du hur i helvete det ska gå? Om det någonsin finns en sol som kommer skina på dig igen. Om du någonsin kommer ta dig ur den där urtvättade hemska pyjamasen som du går omkring med hela dagarna? Borsta tänderna, vad är det? Kamma håret, orka! Ibland gråter du dig sönder och samman för att du orkar bara inte mer nu. Inte en dag till, inte en minut till. Du känner dig så bortkopplad. Så värdelös. Så kass. En nolla.
Du vill inte hamna i detta. Förstå det. Nu. Du vill INTE hamna i detta.
Det finns några fler vanliga förekommande stress symptom som kan vara bra att veta om:
- Du sover dåligt. Vaknar ofta. Kan somna fort men vaknar efter en timme eller två. Du sover oroligt och vaknar tidigt. Känner dig sällan utvilad.
- Du upplever en stor trötthet från och till under dagen.
- Du har matsmältningssvårigheter, ont i magen, ibland på olika ställen. Magen fungerar helt enkelt inte som den ska.
- Ont i huvudet, liknande migrän men ändå inte.
- Mår illa, känner yrsel och ibland riktigt darrig.
- Du kan få ett tryck över bröstet och tro att det är något riktigt allvarligt fel på dig.
- Hjärtklappning så du tror att hjärtat ska hoppa ur bröstet på dig.
- Känner dig stel i nacke och axlar.
- Du tappar minnet, glömmer saker fort både viktiga och mindre viktiga. Du kommer helt enkelt inte ihåg!
- Du har svårt att förklara olika saker, du får liksom inte ihop hjärnan och munnen.
- Du blir stressad fort och din puls höjer sig maximalt då du är under press. Ex. så ska du på ett möte och hittar ingen parkeringsplats, du får nästan på gränsen till panik. Du klarar inte krav och tidspress lika bra som tidigare.
- Du känner dig nedstämd och orolig, fastnar i negativa tankebanor och har svårt att bryta dem.
- Du är lättirriterad och får utbrott som du vanligtvis inte får.
- Ljus och ljud kan te sig obehagligt, du blir överkänslig.
- Du har varit sjuk ofta, du får lätt infektioner, allting verkar drabba dig.
- Du väljer bort mycket av det sociala som du tyckt om innan. Du orkar inte, har ingen lust och känner inte för det.
- Du sover en hel helg men du blir inte piggare. Inte ett dugg.
- Du kan tappa aptiten och inte känna smak eller doft.
När du har flertalet av dessa symptom så är det läkarkontakt som gäller, omedelbart. Det finns inget annat alternativ. .
Tro mig det är inte värt att leka Superman eller Superkvinna i det läget för du kommer bara krascha om än hårdare. Ingen tjänar på det och absolut inte du.
Jag satt en gång i tiden framför en kollega som knappt kunde prata, skakade okontrollerat och såg ut att inom kort rasa samman i tusen bitar vilken sekund som helst. Hon sa; men jag måste jobba imorgon, jag måste gå till jobbet för min chef vill att jag ska… Jag sa till henne, då hon hade två barn, om du fick välja, vad som är viktigast, dina barn eller din chef? Vill du överleva för din barn eller är ditt jobb viktigast? Hon stannade hemma, var sjukskriven en kortare period men reste sig och har idag en mycket bättre hållbar balans. Det är viktigt att ibland måste man tänka lite bredare när man gör sina val. Vad är det som är viktigt i livet för dig? Arbete eller livskvalitet? Se dina barn växa upp? Känna dig mer levande och närvarande i ditt liv?
KEDS, Karolinska Exhaustion Disorder Scale, har tagits fram av en forskargrupp på Karolinska Institutet. Det är ett självskattningstest som visar ungefär hur ”långt från väggen” man står, hur nära man är att drabbas av utmattningssyndrom.
Testet är fritt att använda. Prova om du känner att du vill se din status.
https://www.surveygizmo.co.uk/s3/2169014/KEDS
Så därför innan du hamnar i facket ovan så kom till mig så ska jag hjälpa dig innan det är för sent. Tillsammans kan vi sortera och välja bra val som ger dig en hållbar hälsa och förhoppningsvis ett mer närvarande liv med mer glädje och energi!
Som coach så ser jag DIG. Dina möjligheter. Dina förutsättningar.
Som coach ligger inte fokus på terapeutiska samtal utan i våra samtal försöker vi tillsammans hitta de verktyg som du behöver för att hitta vidare på DIN väg. Den är inte alltid spikrak men den är din väg. Så du gör val som är bra för dig och lär dig att återhämta dig mer och sortera bort det som du vill ha mindre av och tar in det du vill ha mer av. Du gör val som främjar för den utvecklingen du vill åstadkomma för att komma framåt. Och för att göra sig hållbar. Hela livet. Och njuta av det.
