Det är okej att inte vara okej. Det är okej att säga att man inte är okej. Det är viktigt att tala om att det inte är okej. För då förstår andra att du inte är helt okej.Och du förstår att det är okej att känna att du inte är okej.
Det finns många som säger att jag mår bra. Det är inga problem med mig. Allt är finfint. Det rullar på. Jag har koll på läget. Deras ögon säger något helt annat. Kroppsspråket är slokande. Tonläget är detsamma oavsett vad de pratar om. Det går som på automatik. De känns bara tomma. De är passiva i sitt handlingssätt.
På något sätt är det som om vi är inpräntande att vi inte får säga hur det verkligen är. Vi VILL inte säga att saker och ting inte är okej. Vi VILL inte tala om för andra att det just nu är lite lågt eller sämre än vanligt. Vi VILL inte visa att vårt liv just nu inte är helt optimalt. Det är som om det är svagt. Istället för att det faktiskt är normalt. Helt normalt.
Livet är ju så här. Det är upp och ner och det är viktigt att förstå att allt är inte toppen hela tiden. Det är okej. Det är lite som Alfons Åbergs farmor säger. Om man bara har födelsedagar och julaftnar då känns det inte roligt heller. Man måste få ha lite tråkigt.
När det kommer till sitt mående så är det bara vi som vet hur vi mår. Att sen säga att vi är okej när vi inte är det gör ärr i själen och sitt jag. Att bara köra på, gå upp i huvudet och tänka pannben, kämpa emot det som är vi är aldrig bra. Att hela tiden tänka att, jag ska inte visa mig svag, jag ska inte visa mig vek. Det gör skada. På kropp, själ som hjärta. Det är just detta som är så viktigt att prata om. Tala om. För säger man att man inte är okej så får människor chansa att VÄRNA om dig, VETA att du inte mår bra och ges chansen att FÖRSTÅ varför du reagerar just nu som du gör. Ibland kan de eller du inte göra något åt det men att bara få ventilera och tala om hur man mår är väldigt förlösande. Det är svårt då man vill vara stark men styrka handlar också om att vara ärlig mot sig själv och andra. Att stå upp för den man är fyller på med energi. Inte alltid de första gångerna när man gör det och är ovan att göra det men sen blir man starkare och starkare.
Nästa gång du får frågan hur du mår, stanna upp, andas några andetag och tala om hur det verkligen är. Nej, tänker du, ingen kommer göra något åt det, de kommer tycka jag är si eller så. Det är inte det som är viktigt. Det viktiga är att du talar om hur du mår. När du sitter hemma och känner hur allt känns kaotiskt, tankar som far, bultande hjärta, snurrande cirklar i magen, sök kontakt. Med någon. Ta en promenad. Ta dig ut. Upprepa för dig själv.
Just nu känns det inte okej. Men det är okej att inte vara okej. Jag får känna att det inte är okej. Jag får tala om att det är inte okej. Det är faktiskt okej.